Utekväll och en toalettjuv
Andrea, Elin och några andra medsläp stod i kön medans jag kom in med hjälp av ett känt ansikte sedan tidigare. Det första jag tänkte när jag klev in genom dörrarna var att jag var tvungen att pudra näsan inne på damtoan. Som vanligt möts man av en lång kö, många som hade samma planer som mig. Efter väldigt lång tid hamnade jag först i kön "Hurrraa!" tänkte jag genast. Sekunderna senare armbogar sig en lång, mörkhårig fjortistjej med alldeles för kort klänning utan strumpbyxor före mig. Det brinner genast i helvetet hos lilla mig, en sådan sak går verkligen emot mina principer. Så vad gör jag? Jo, jag snirklar mig före tjejen och ställer mig framför. Som svar får jag ännu en armboge i sidan och hon ställer sig framför mig igen.
Vilken barnlek tänker jag för mig själv, här står vi, två vuxna damer och armbogar oss fram till vem som ska först till toan. Ungefär som när man var liten och sa "min pappa är starkast" näää, "min pappa är starkare än alla era pappor tillsammans". Hur som helst, eftersom jag fann den här lilla leken otroligt rolig och tycker det kan vara lite roligt att jävlas så tog jag min chans. Dörren slår upp framför näsan på oss och jag ser hur den blir ledig, jag springer genast fram och kommer först in på toan. Innan jag hinner låsa rycker den galna fjortistjejen upp dörren. Jag står öga mot öga mot toalettjuven? Vem ska vinna, vem ska försvinna? Hon skriker till mig "vaaad faaaaan gööööru?" (på norska då), Jag svarar lungt "Jag gick in på toan" samtidigt som jag känner hur skrattet bubblar inom mig. Fjortistjejen blir helt hysterisk och börjar skrika en massa som jag inte förstår hälften av, hon hävdar i alla fall att jag borde ställa mig i kö, för hon var faktiskt först och jag var helt dum i huvudet. Jag kan därför inte längre hålla mig utan börja gapskratta, bara sådär rakt ut, rakt mot hennes ansikte. Det här var ju bara för löjligt. Men jag märker hur händelseloppet börjar lida mot sitt slut, toalettjuven fick inte den responsen som hon ville ha och jag står bara och garvar. Som pricken över i:et avslutas händelseförloppet med att hon smäller igen dörren, men innan det skriker hon "whateeeeevvvvvaaah'". Jag låste dörren efter henne och brast ut i ett asgarv, vissa människor är otroliga.
Kvällen slutades i alla fall vid en hamburgegrill, köpte stips och hamburgare för 95 norska, sååå värt det i just den sekunden, sååå inte värt det dagen efter.
Hoppas ni har det bra i Säffle.
Med vänliga hälsningar,
Angelica slagskämpen Månsson
Från tre till fem
Under några få dygn har vår familj ökat från tre till fem, familjen heter nu Månsson x 2, Krogdal, Sördell och Åsberg. På den här lilla ytan ska vi alltså få plats med alla våra behov och känslor, men jag tror att det kommer att gå vägen, än så länge. Sandra frågade Freddie hur det är att bo med så många tjejer, han rekomenderade henne att återkomma om 2 veckor. Jag återkommer kanske om några veckor när jag fått en panikångestdödsattack, eller något.
För övrigt så har något annorlunda hänt i familjen, vi trivs att vara i Norge. Hör och häpna? På dagarna spenderar vi vår lediga tid med att umgås, umgås med grannarna, spela mario kart, äta godis, titta på tv, titta på datorn, festa, och umgås lite till. I början var jag lite skeptisk till att bo med vänner, man har ju hört att det ska vara jobbigt och att man ska tjafsa, men vi har inte haft ett enda bråk. Kanske någon pik till höger och vänster, vi måste passa otroligt bra ihop helt enkelt.
Sandra och Freddie fick dessutom med mig ut på en springtur och det var det kallaste jag varit med om. Trots tre tröjor och dubbla byxor så frös jag ihjäl. Faktumet att jag inte bar en mössa ledde till uppsvällda röda öron och sjuk smärta. Men jag tänker inte ge upp än, blir nog en springtur så fort det blivit varmare än -16. Har ni prövat att springa i en sådan kyla någon gång? Det är ingenting jag rekomenderar i alla fall.
Nej nu ska jag bre en smörgås och ladda upp inför mitt sista nattpass den här veckan. Har även tre dagars ledighet att se fram emot, men jag ser inte fram emot det. ONÖDIGT att vara ledig!
/ Angelica
En morgon att minnas
Fantastiskt!
Ingen ström, utan ström
Idag såg jag fram emot att lägga mig framför en film efter att ha tagit igen lite sömn. Men hör och häpna, lamporna slutade fungera, internet likaså och tvn ville inte sättas på. Jag började ana ugglor i mossen, ett besök hos grannarna och ett samtal till Elin senare insåg jag att Jessheim och hela Gardermoen låg nere på grund av strömavbrott. Paniken bröt ut i kroppen, ingen ström. Vad gör man då? Jag kom på den smarta ideén att jag skulle laga mat, jag tänker uppenbarligen inte längre än vad näsan räcker. Det gick ju såklart inte! Jag la mig istället i soffan med Bingo Rimérs bok "en flickfotografs bekännelse" och väntade på att helvetet skulle gå över. En timme senare tändes hela staden upp och jag undrar fortfarande; Vad fan gjorde man utan ström förr i tiden?!
Elin, elin, elin..
Kommentarer nu i efterhand: Ja, men när du sa det.. Jag hade ingeeen tanke på det, jag fattar inte ens hur jag tänkte.
What is love?
Just nu i jessheim
brudar brudar brudar
Kvällsinlägg
Just nu sitter jag här i min rosa mjukisdress, tända ljus, lugn musik och lockigt hår. Imorgon har jag min första lediga dag på riktigt länge, om man bortser från att jag var sjuk i två dagar men då uppskattade jag det inte alls. Imorgon ska jag strosa runt i affärer, gå till systemet.. eller vinmonopolet som det så fint heter (Ja, man får köpa alkohol här, upp till 20% faktiskt) För imorgon vankas det utgång och jääädrar vad jag ser fram emot det här. Grannarna lovade oss förra helgen att de skulle ha fest så det hoppas vi på. Annars blir det ös i vår fina nystädade lägenhet. Nästa vecka på torsdag blir det hemfäääärd! :)
Whistle woman
Jag känner att jag måste precisera mig lite angående tidigare inlägg, framför allt visseldelen. Det var ur min synvinkel väldigt komiskt.
Jag har ju tidigare nämnt Andreas konst för att bli glad för nästan ingenting. Likaså är det med komplimanger. Hon berömmer gärna sådant som man kanske inte riktigt själv ser som en av de bättre kvalitéerna, och det är ju en fin egenskap.
Så ikväll när vi satt i soffan och jag började vissla smått för mig själv så säger Andrea seriöst "Fan va grym du är på att vissla!". Jaha, tack? Haha. Det har jag aldrig hört förut, men det är ju alltid kul att upptäcka nya bra egenskaper. Hon fortsatte "Du borde gå ihop med Tomas på mitt jobb, ni skulle kunna bli trubadurer. Han är så grym på att vissla att han ibland låter som ett intrument, man hör direkt vilken låt det är han visslar på. Jag tror du skulle kunna utvecklas mycket med hjälp av honom". Andrea är absolut ingen blåst tjej, nej tvärtom! Men ibland kan hennes små kommentarer förgylla en hel kväll. Ungefär som idag.
Jag började genast med mitt stortänkande och fantiserade om en bild av mig själv på Tuppen-verandan hemma i Säffle en after-beach-kväll, visslandes på en liten pall i ett hörn. Tankarna vidareutveckaldes senare till proffsiga nattklubsgig, och så småning om som det stora dragplåstret till årets stora festivaler. Bilden av mig springandes runt på en gigantisk scen visslande i en mikrofon, samtidigt som jag får ett helt folkhav att vissla med till tonerna av mina visslingar.
Visst vore det lite kul, att satsa på något så nytänkande som vissling? Nästa år ska jag banne mig söka till idol.
Sevärd film kanske?
/Elin
Myskväll i Norge
Idag har jag jobbat som vanligt. MEN jag visste att vi alla skulle vara hemma ikväll så jag gick in på Kiwi påvägen hem och köpte chips, dipp, vindruvor och mamma mia, eftersom jag verkar vara den enda personen som inte har sett den. Hade hela dagen tänkt att jag skulle ha lite pyssla-om-mig kväll med ansiktsmask, hårinpackning och smörja in mig med min nya bodylotion, sådär lagomt tjejig som Angelica uttrycker att jag och Elin är. Och det kanske stämmer? För när jag kommer hem så går Elin in i duscen innan mig och kommer ut med en hårinpackning på huvudet och en rosa ansiktsmask insmetad i ansiktet utan att jag ens hade pratat om mina planer ;D
Angelica hade visst tagit ett arbetspass på kvällen, men hon kom ganska tidigt ändå. Nu precis så berömde jag Elin för att hon visslade bra och musikaliskt och att hon och Thomas på mitt jobb borde starta en trubadurgrupp här i Jessheim. Detta steg lite högt upp i Elins huvud då hon börjar skratta och visslar till alla låtar som Angelica sätter på, skojar hej vilt om det, ja hon till och med gör ett inlägg om det på facebook! Men mitt i Elins nöjda och fnittriga leende säger Angelica: " Elin, jag har ett bekännande. Jag råkade ha sönder din skål, blink blink" (Det är nämligen en skål som har ett kattmotiv och texten don't worry ) Sedan så dog Elins glädje och sedan dess har Elin suittit nedsjunken i sin onepiese butter och tyst.
Puss och Kram
Fortsättning, tisdag..
Den mörka gestalten på yttertrappan visade sig vara, Andreaaa! Hon hade, inte särskillt förvånande, missat sitt tåg till dit hon nu skulle. Grannarna som brukar ha fest 24/7 (det känns i alla fall så om man har turen som mig att sova vägg i vägg med dem) hade ställt till med partaj även denna kvällen, så hon hade våldgästat dem.
På trappen stod även en av grannarna, plus lite okänt folk. Alla var riktigt party. Alla utom jag och Angelica, som hela vägen från Oslo fantiserat om att få krypa i våra rosa mjukiskläder och bunkra upp med diverse onyttigheter. Jag näst intill somnade sittandes på tåget.
Såklart började tjatet om att vi var tvuuunga att följa med ut för det skulle ju bli huuur kul som heeelst! Ni vet det där gamla vanliga fylletjatet som oundvikligen alltid dyker upp så fort det är någon som är "oparty" i umgänget, alltid lika uppskattat! Jag och Angelica tittade lite skeptiskt på varandra, med en varsin mjölkliter och en flaska coca cola i famnen. Vår kväll var ju liksom redan planerad, och vi hade inte haft några som helst planer på att visa oss offentligt resterande delen utav kvällen.
Vi försökte mötas på halva vägen, och kompromissade istället till oss en snabbvisit i partylägenheten. Sagt och gjort. Vi lämnade av våra godsaker, mjölken och colan, i kylskåpet och gjorde ett besök i partypalatset. Folk satt och stod åt höger och vänster, och jag kände inte igen en kotte. Lyckligtvis var alla svenskar, absolut inte rasistiskt menat, men det gjorde i alla fall samtalen lite lättare att förstå. Sluddrande norskar till hör ikke mina favoriter så att säga. Otroligt nog stötte vi på Säfflefolk i lägenheten. Haha, ja ibland är världen väldigt liten.. Dock inte något för mig bekant ansikte, men mina sambos verkade mer kunniga.
Efter en liten stunds mingel, tittade jag och Angelica på varandra och konstaterade att vi inte hade mer där att göra. Så vi traskade de två metrarna "hemmåt". Båda intog soffpotatismode, jag i min onepiece och Angelica i sin sprillans nyinköpta dress. Så här tråkiga är det faktiskt lov till att vara, intalade vi i alla fall oss själva.
För att gottgöra denna kvällen så beslutade vi oss för att det på lördag blir fest i vår lägenhet. Lördag it is! Veckans höjd punkt. Fortsättning följer...
/Elin
Tisdag
Såå, vad händer på dagarna då? Igår var en lyckodag för mig som fick mig att bokstavligt talat skutta till Storsentret. Jag fick min lön från mitt förra skitjobb (bara 4 månader försent) och även den lilla lönen i december. Och efersom det här var en mycket efterlängtad lön och mitt shoppingbehov har varit alldeles för stort alldeles för länge, så blev det lite påfyllning i garderoben. Med tanke på att det var halva av halva reapriset på Bik Bok så kan ni ju förstå vad det ledde till.
Idag slängde jag iväg ett spontansms till Johanna och vi bestämde en dejt i Oslo. Jag fick med mig både Andrea och Elin dit och det slutade med middag på Mc donald's. Efter att ha ätit pastasallad i 11 dagar så uppskattar man fett! Efter en timme lämnade Andrea oss för att hon skulle med sina jobbkompisar ut i Oslo. Jag, Elin och Johanna började gå i affärer och jag fyndade ett par örhängen. Vid tio tog vi tåget hem till Jessheim och när vi närmade oss trappen stod en mörk, lång gestalt där, jag lämnar ordet över till Elin...
Ska upp och fyra timmar så det här får bli godnatt för min del! :) / Angelica
Mannen i hemmet
Nu var det Andrea's tur att ge bekräftelse. Det första hon visar är sina skor, Andrea utbrister "ååååååh deee var ju myyyycket snyggareee än minaaaaa" och Elin svarar "Neeeej, jaag tycker dina är myyyycket snyggare, vi kan byyyyta". Andrea svarar "jaaaaaa" och bekräftar på det sättet den goda ideén hennes väninna precis erbjudit henne. Nu är det dags för nästa present som är en julklapp till Elin's mamma kristina, julklappen består av ett rosa glas med texten "mamma", NU händer det något inom Andrea som gör att till och med jag sliter ögonen från datorn och riktar dem till gestalten bredvid mig. Andrea skriker: "åååååååååååh, guuuu vad guuuulliiiig" med en sådan ljus stämma som jag inte ens hade kunnat imitera om jag så gärna velat. Hon försätter även med "vaaaart hiiiitttade du deeeen?" även nu i falsett. Elin's ögon glittrar av hur exelterad hennes väninna precis blivit och berättar vad hon köpt den. Men nu, för att göra det här tjejtjejiga bubblan ännu mer sockersöt visar hon upp fortsättningen- ett thé. Andrea blir så exalterad så hon för händerna mot munnen och säger ÄNNU en gång "ååååååååååh, halloooooon och kooooookoooos åååååååååh".
Jag sitter bredvid, inombords vill jag bara skjuta dem båda två i huvudet. Vad är det här? Det är en jävla KOPP och ett THÉ. Jag känner mig som en MAN, jag kan inte se det fantastiska i något av det, visst muggen var söt och thét kommer säkert smaka jättegott, men.... NEJ!
Är det jag som är totalt efterbliven eller borde jag försöka omvandla mina vänner till det lite mer mänskliga? Eller borde jag bli lite mer tjejig kanske?
19 December, 2010
Glutenfria lussebullar, svensk ljulmust smugglad över gränsen och activiayoghurt, det är livet det en lördagskväll i Norge =) Just nu saknas bara lite sällskap. Fast tur är väl det att min sambos ligger och sover, annars hade det nog bara slutat med att jag varit tvungen att dela med mig av både bullar och julmust.
Idag var jag och Angelica de mest önskvärda flickvännerna man någonsin kan ha. För när den tredje familjemedlemen slutat jobba för kvällen stod maten på bordet, alla ljusen i lägenheten var tända och "So this is christmas" spelades ur högtalarna (Andreas absoluta favorit låt just nu). Hade det inte varit för att den männskan ser så förbaskat nöjd och fridfull ut när den börjar spelas så hade jag nog hatat den låten vid denna tidpunkten..
Hon kan konsten att vara glad för ingenting Andrea, och det är därför det är så kul att överaska henne. Man känner sig alltid uppskattad helt enkelt =)
Tre hårt arbetande, proppmätta och övertrötta kvinnor, med alldeles för lite koll på allt vad rutiner heter, kan vara en ganska så underhållande kombination en sen lördagskväll. Tänk om det kunde vara så här hela livet, leva ungkarlsliv (jag vet inte vad det heter när man är tjej?) och tjäna pengar. Jag hade då minsann inte klagat. Hemlängtan slår till ibland lite då och då, men vad bekvämt vi har det just nu egentligen. 
