Jag känner att jag måste precisera mig lite angående tidigare inlägg, framför allt visseldelen. Det var ur min synvinkel väldigt komiskt.

Jag har ju tidigare nämnt Andreas konst för att bli glad för nästan ingenting. Likaså är det med komplimanger. Hon berömmer gärna sådant som man kanske inte riktigt själv ser som en av de bättre kvalitéerna, och det är ju en fin egenskap.
Så ikväll när vi satt i soffan och jag började vissla smått för mig själv så säger Andrea seriöst "Fan va grym du är på att vissla!". Jaha, tack? Haha. Det har jag aldrig hört förut, men det är ju alltid kul att upptäcka nya bra egenskaper. Hon fortsatte "Du borde gå ihop med Tomas på mitt jobb, ni skulle kunna bli trubadurer. Han är så grym på att vissla att han ibland låter som ett intrument, man hör direkt vilken låt det är han visslar på. Jag tror du skulle kunna utvecklas mycket med hjälp av honom". Andrea är absolut ingen blåst tjej, nej tvärtom! Men ibland kan hennes små kommentarer förgylla en hel kväll. Ungefär som idag.

Jag började genast med mitt stortänkande och fantiserade om en bild av mig själv på Tuppen-verandan hemma i Säffle en after-beach-kväll, visslandes på en liten pall i ett hörn. Tankarna vidareutveckaldes senare till proffsiga nattklubsgig, och så småning om som det stora dragplåstret till årets stora festivaler. Bilden av mig springandes runt på en gigantisk scen visslande i en mikrofon, samtidigt som jag får ett helt folkhav att vissla med till tonerna av mina visslingar.  
Visst vore det lite kul, att satsa på något så nytänkande som vissling? Nästa år ska jag banne mig söka till idol.

Sevärd film kanske?


/Elin