Familjen Krogdal/Sördell/Månsson

Vi kan konsten att underhålla oss själva klockan 3 på natten en torsdagskväll :)



Ingen bråkar med mig va

När man märker att tanterna och även gubbarna för den delen, som ska gå på bussen betér sig som förskoleelever när badbussen kom (på min tid), då kan man verkligen fråga sig vart vägen är påväg. Jag blev rent ut sagt frustrerad idag. Jag stod i godan ro och inväntade bussen, 20 minuter innan märker jag hur alla börjar knö ihop sig, ställa sig jämt några centimeter ifrån varandra, strunta i att diverse väskor blockerade fri väg.. alltså 20 minuter INNAN bussen ens kommit. Folk började "diskret" förbereda sig på att komma först in i bussen, det knöddes, det gavs blickar.. Puckon tänkte jag, och stod stilla samtidigt som jag lyssnade på min ipod. När bussen kom ställde jag in min väska (först) vilket pensionärerna inte hade tänkt på. Så när de sprang mot bagageutrymmet gick jag lungt in i bussen (tredje person) och satte mig längst bak. Hade lust att skrika: ALLA KOMMER FÅ PLATS I BUSSEN JAG LOOVAR!

Men istället tänkte jag;
- Vem vann den striden då? va, va, va? suckers..


/Angelica

Borta bra, hemma bäst

Nu har jag varit hemma i några dagar och visst är det för underbart att komma hem. Det är något speciellt med att komma hem efter att ha varit borta ett tag. Man bygger liksom upp en drömbild om hur lilla Säffle ser ut. I min bubbla går det omkring vackra prinsar och prinsessor i staden, solen skiner, fåglarna kvittrar och det doftar rosor. När bussen stannar är det som om någon stoppar en nål i bubblan och det som återstår är raggarbilar och fabrikslukt. Nåväl, visst älskar man den här staden ändå. Speciellt efter "lite sällskap", gud vilket fantastiskt program. Och att grumstjejen frågar om han har stor kuk som viktigaste fråga förgyllde bara min kväll ännu mer. Egentligen borde folk inte skämmas, jag menar.. det som visas är ju inget som är främmande?

Idag gjorde jag mitt pass i Åmål. När jag i min vilsenhet skulle hitta en parkering lyckades jag köra in på den privata parkeringen- bara för de som jobbar där. Ni som känner mig vet att jag suger på att parkera.. Så jag fick försöka vända på världshistoriens tightaste parkering (fråga mig inte varför jag inte backade). Hur som helst lyckades jag köra in i en annan bil och i samma sekund som smällen märker jag att jag är iaktagen, jag smet från platsen. Inte med flit, men för att hitta en annan parkering. Sedan gick jag tillbaka och bad till gud att jag skulle få en gnutta av Andreas tur, och tro det eller ej så var det inte en enda repa på bilen. Men, han som iaktagit mig var borta. Så nu väntar jag spänt på ett samtal från polisen.. he he he  

Kära läsare, gör mig en tjänst. Fråga varför ANDREA (Ni vet den där tredje tjejen som driver bloggen med oss) lyser med sin frånvaro?!

/ Angelica

Tirsdag

Sitter och avnjuter lite Burger King-häng och försöker snappa upp de senaste händelserna i Säffle på facebook innan det är dags att gå på kvällens arbetspass. Nu är det bara 3 kvar för den här veckan, sedan bär det hemmåt igen!

Att bo i en lägenhets tillsammans med tre tjejer trodde jag skulle vara enkelt. Vi tjejer är ändå ganska kända för att vara ordningsamma och vilja hålla rent och snyggt runt omkring oss. Men ack så fel jag hade, och igår fick det vara nog! Vår lägenhet såg ut att tillhöra 3 arbetslösa morsgrisar som aldrig förstått funktinen av varken diskborstar eller damsugare. Men nu glänser den så fint att till och med mamma hade blivit tårögd!

Fan nu är jag sen till bussen igen!

/Elin


Seffle

Nu sitter jag på bussen påväg hem, ska bli sköönt att komma hem :)
Ser även fram emot att se den omtalade serien "Lite sällskap", är det så illa som det verkade vara på facebook? Vill även passa på att varna för kommande inlägg, finns risk att ni kommer må psykiskt dåligt efteråt, mer om det sen när jag är hemma.

/ Angelica

I will survive

Under helgen har jag varken kissat i ett hörn eller ätit möbler, jag har.. tro det eller ej, ÖVERLEVT. Jag är så stolt över mig själv att jag får tårar i ögonen. Jag som för det mesta är rädd för allt, listan kan göras lång.. men det som står högst upp på listan är ju mörker och sova själv, så när de två kombineras blir det som sagt ingen bra kombination, men.. Jag måste erkänna att jag har gått runt och varit rädd i onödan för det gick huuur bra som helst att släcka lampan och sova. Så för att sumera detta gjorde jag bara som min goda väninna Andrea "tänkte l.o.g.i.s.k.t!"

Under helgen har bestått till stor del av jobb. Jag trivs och jag börjar till och med förstå vad de säger.. (Som jag för övrigt går ifrån själv klockan 23 på natten i MÖRKER, ännu ett pluspoäng) Det har inte varit så tokigt att vara själv ändå, med tanke på att jag bara är hemma på morgonen och kvällen. Men jag tänker inte påstå att jag gillar det, för det gör jag inte- än. Jag längtar faktiskt efter mina två sambosar som kommer om några timmar.

Idag har jag för övrigt städat, och det var det värsta jag gjort sen jag flyttat hit. Att bo tillsammans med Andrea och Elin (nu tänker jag lägga största skulden på Andrea) är som att bo med två långhåriga schäfrar, hår ÖVERALLT. Jag kunde inte ens avgöra om vår rosa matta skulle vara rosa eller om det ska vara brunsvarta hårstrån på. Nu har jag min del gjord och sedan får Andrea och Elin klunsa om vem som tar nästa tag med dammsugarn.

Ikväll väntar besök av Pappa, Mikael, Sandra, Andrea, Elin, Marielle och Sandra. Så det blir fullt hus, men det ser jag fram emot.

Roligt med kommentarer också, fortsätt med det! :D

/ Angelica

Home sweet home

2/3 av norgegänget är på besök i vår hemstad Säffle i helgen, och jag är en av dem. Stackars Angelica fick för den här gången stanna "hemma", någon måste ju försörja hushållet.. Med tanke på hur extremt rädd hon är för mörker och för att sova ensam (hon har förövrigt aldrig sovit ensam) så får vi hoppas att hon inte flippat ur helt och börjat tugga på möblerna och kissat i hörnen när vi kommer hem. Helgen närmar sig sitt slut så det återstår bara att se..

Lagomt tills min hemfärd så lyckades jag bli sjuk, perfekt timing skulle man kanske kunna se det som för nu får jag ju ligga i soffan framför tvn och köra med alla (freddie) utan att få dåligt samvete. Men inte den här gången. Det är fruktansvärt tråkigt att vara sjuk när man numera är hemma så sällan, jag vill träffa så många och göra så mycket men är helt isolerad istället.

Andrea å andra sidan, som för övrigt aldrig slutar imponera på mig med sina märkliga kommentarer, iprincip bönade och bad förra veckan för att hon skulle få vara med om en olycka och hamna på sjukhus. Varför kan man ju då undra, och det var precis vad jag gjorde. Jo, för att Andrea alltid har tyckt att det ser så avkopplande ut att få ligga på ett sjukhus med en massa människor runt omkring som är där för att passa upp på en. För att nämna hur den här diskussionen uppkom så var det när vi låg i soffan och tittade på oc-boxen, avsnittet där Marissa precis magpumpats på grund av en överdos. Mitt svar på detta var att man inte behöver åka till ett sjukhus för att få detta att gå i uppfyllelse, utan möjligtvis ett spa och att orsaken till att man faktiskt hamnar på ett sjukhus inte alltid är så trevlig. Men Andrea som alltid har svaret på allt gav sig inte.
Jag vet inte riktigt vart hon får allt ifrån, men det är alltid intressant att få ta del av hennes funderingar och det är vi nog en hel skara som kan intyga =)

/Elin



RSS 2.0