Mannen i hemmet
Nu var det Andrea's tur att ge bekräftelse. Det första hon visar är sina skor, Andrea utbrister "ååååååh deee var ju myyyycket snyggareee än minaaaaa" och Elin svarar "Neeeej, jaag tycker dina är myyyycket snyggare, vi kan byyyyta". Andrea svarar "jaaaaaa" och bekräftar på det sättet den goda ideén hennes väninna precis erbjudit henne. Nu är det dags för nästa present som är en julklapp till Elin's mamma kristina, julklappen består av ett rosa glas med texten "mamma", NU händer det något inom Andrea som gör att till och med jag sliter ögonen från datorn och riktar dem till gestalten bredvid mig. Andrea skriker: "åååååååååååh, guuuu vad guuuulliiiig" med en sådan ljus stämma som jag inte ens hade kunnat imitera om jag så gärna velat. Hon försätter även med "vaaaart hiiiitttade du deeeen?" även nu i falsett. Elin's ögon glittrar av hur exelterad hennes väninna precis blivit och berättar vad hon köpt den. Men nu, för att göra det här tjejtjejiga bubblan ännu mer sockersöt visar hon upp fortsättningen- ett thé. Andrea blir så exalterad så hon för händerna mot munnen och säger ÄNNU en gång "ååååååååååh, halloooooon och kooooookoooos åååååååååh".
Jag sitter bredvid, inombords vill jag bara skjuta dem båda två i huvudet. Vad är det här? Det är en jävla KOPP och ett THÉ. Jag känner mig som en MAN, jag kan inte se det fantastiska i något av det, visst muggen var söt och thét kommer säkert smaka jättegott, men.... NEJ!
Är det jag som är totalt efterbliven eller borde jag försöka omvandla mina vänner till det lite mer mänskliga? Eller borde jag bli lite mer tjejig kanske?
19 December, 2010
Glutenfria lussebullar, svensk ljulmust smugglad över gränsen och activiayoghurt, det är livet det en lördagskväll i Norge =) Just nu saknas bara lite sällskap. Fast tur är väl det att min sambos ligger och sover, annars hade det nog bara slutat med att jag varit tvungen att dela med mig av både bullar och julmust.
Idag var jag och Angelica de mest önskvärda flickvännerna man någonsin kan ha. För när den tredje familjemedlemen slutat jobba för kvällen stod maten på bordet, alla ljusen i lägenheten var tända och "So this is christmas" spelades ur högtalarna (Andreas absoluta favorit låt just nu). Hade det inte varit för att den männskan ser så förbaskat nöjd och fridfull ut när den börjar spelas så hade jag nog hatat den låten vid denna tidpunkten..
Hon kan konsten att vara glad för ingenting Andrea, och det är därför det är så kul att överaska henne. Man känner sig alltid uppskattad helt enkelt =)
Tre hårt arbetande, proppmätta och övertrötta kvinnor, med alldeles för lite koll på allt vad rutiner heter, kan vara en ganska så underhållande kombination en sen lördagskväll. Tänk om det kunde vara så här hela livet, leva ungkarlsliv (jag vet inte vad det heter när man är tjej?) och tjäna pengar. Jag hade då minsann inte klagat. Hemlängtan slår till ibland lite då och då, men vad bekvämt vi har det just nu egentligen. 
