Den stora elefanten

I tisdags bestämde sig vår allas kära Andrea för att tillverka egenhemlagad musli. Hon kämpade som aldrig förr med diverse ingridienser och jag iaktog ivrigt varje rörelse hon gjorde. Spännande följde jag hur de åkte in i ugnen och ut några minuter försent. Lite svart och lite bränt var resultatet men på vissa ställen på plåten- helt okej. Hon hällde upp delen med den lyckade muslin i en plastbytta och sade nöjd "Jag skulle vilja klistra en lapp där det stod Andrea's musli" sedan skrattade hon gott åt sig själv. Två dagar senare går det inte att missta sig på att Andrea har gått lös i köket, det ligger spår av nötter, havre och allt annat som kan tänkas vara i musli. Stora högar på golvet som har fastnat under strumporna på oss och smusslad till både badrummet och sovrummet. När Elin vaknade imorse tittade hon på mig och sedan på muslin som låg utspridd över HELA lägenheten. Hon spände ögonen i mig och sade: Idag får du ett uppdrag Angelica. Jag tittade mig nervöst omkring medan hon fortsatte: Du ska få Andrea att dammsuga här annars kommer jag flytta härifrån.

Andrea kommer hem om en timme och jag funderar fortfarande på hur jag ska säga detta. Jag vill ju inte verka oförskämd eller verka vara en sådan som styr och ställer. Jag tror jag överlämnar det här till Elin.

Imorgon ska jag till Säffle och jag är riktigt sugen på en fylla i Åmål. Vilka ska med? (Nu förväntar jag mig förbaskat många kommentarer)

/ Eran Angelica


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0