Under några få dygn har vår familj ökat från tre till fem, familjen heter nu Månsson x 2, Krogdal, Sördell och Åsberg. På den här lilla ytan ska vi alltså få plats med alla våra behov och känslor, men jag tror att det kommer att gå vägen, än så länge. Sandra frågade Freddie hur det är att bo med så många tjejer, han rekomenderade henne att återkomma om 2 veckor. Jag återkommer kanske om några veckor när jag fått en panikångestdödsattack, eller något.

För övrigt så har något annorlunda hänt i familjen, vi trivs att vara i Norge. Hör och häpna? På dagarna spenderar vi vår lediga tid med att umgås, umgås med grannarna, spela mario kart, äta godis, titta på tv, titta på datorn, festa, och umgås lite till. I början var jag lite skeptisk till att bo med vänner, man har ju hört att det ska vara jobbigt och att man ska tjafsa, men vi har inte haft ett enda bråk. Kanske någon pik till höger och vänster, vi måste passa otroligt bra ihop helt enkelt. 

Sandra och Freddie fick dessutom med mig ut på en springtur och det var det kallaste jag varit med om. Trots tre tröjor och dubbla byxor så frös jag ihjäl. Faktumet att jag inte bar en mössa ledde till uppsvällda röda öron och sjuk smärta. Men jag tänker inte ge upp än, blir nog en springtur så fort det blivit varmare än -16. Har ni prövat att springa i en sådan kyla någon gång? Det är ingenting jag rekomenderar i alla fall. 

Nej nu ska jag bre en smörgås och ladda upp inför mitt sista nattpass den här veckan. Har även tre dagars ledighet att se fram emot, men jag ser inte fram emot det. ONÖDIGT att vara ledig! 

/ Angelica