Home sweet home

2/3 av norgegänget är på besök i vår hemstad Säffle i helgen, och jag är en av dem. Stackars Angelica fick för den här gången stanna "hemma", någon måste ju försörja hushållet.. Med tanke på hur extremt rädd hon är för mörker och för att sova ensam (hon har förövrigt aldrig sovit ensam) så får vi hoppas att hon inte flippat ur helt och börjat tugga på möblerna och kissat i hörnen när vi kommer hem. Helgen närmar sig sitt slut så det återstår bara att se..

Lagomt tills min hemfärd så lyckades jag bli sjuk, perfekt timing skulle man kanske kunna se det som för nu får jag ju ligga i soffan framför tvn och köra med alla (freddie) utan att få dåligt samvete. Men inte den här gången. Det är fruktansvärt tråkigt att vara sjuk när man numera är hemma så sällan, jag vill träffa så många och göra så mycket men är helt isolerad istället.

Andrea å andra sidan, som för övrigt aldrig slutar imponera på mig med sina märkliga kommentarer, iprincip bönade och bad förra veckan för att hon skulle få vara med om en olycka och hamna på sjukhus. Varför kan man ju då undra, och det var precis vad jag gjorde. Jo, för att Andrea alltid har tyckt att det ser så avkopplande ut att få ligga på ett sjukhus med en massa människor runt omkring som är där för att passa upp på en. För att nämna hur den här diskussionen uppkom så var det när vi låg i soffan och tittade på oc-boxen, avsnittet där Marissa precis magpumpats på grund av en överdos. Mitt svar på detta var att man inte behöver åka till ett sjukhus för att få detta att gå i uppfyllelse, utan möjligtvis ett spa och att orsaken till att man faktiskt hamnar på ett sjukhus inte alltid är så trevlig. Men Andrea som alltid har svaret på allt gav sig inte.
Jag vet inte riktigt vart hon får allt ifrån, men det är alltid intressant att få ta del av hennes funderingar och det är vi nog en hel skara som kan intyga =)

/Elin



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0