Jaa, tack så mycket Angelica. Här sitter alltså jag, Elin, redo att börja knappa på tangentbordet. För er som precis klickat er in på bloggen, läs inlägget nedanför för här kommer fortsättningen. Alltså slutetklämmen på dagens blogginlägg, och det vet vi ju alla att spännigen förstörs om man läser boken baklänges..

Den mörka gestalten  på yttertrappan visade sig vara, Andreaaa! Hon hade, inte särskillt förvånande, missat sitt tåg till dit hon nu skulle. Grannarna som brukar ha fest 24/7 (det känns i alla fall så om man har turen som mig att sova vägg i vägg med dem) hade ställt till med partaj även denna kvällen, så hon hade våldgästat dem.
På trappen stod även en av grannarna, plus lite okänt folk. Alla var riktigt party. Alla utom jag och Angelica, som hela vägen från Oslo fantiserat om att få krypa i våra rosa mjukiskläder och bunkra upp med diverse onyttigheter. Jag näst intill somnade sittandes på tåget.

Såklart började tjatet om att vi var tvuuunga att följa med ut för det skulle ju bli huuur kul som heeelst! Ni vet det där gamla vanliga fylletjatet som oundvikligen alltid dyker upp så fort det är någon som är "oparty" i umgänget, alltid lika uppskattat! Jag och Angelica tittade lite skeptiskt på varandra, med en varsin mjölkliter och en flaska coca cola i famnen. Vår kväll var ju liksom redan planerad, och vi hade inte haft några som helst planer på att visa oss offentligt resterande delen utav kvällen.

Vi försökte mötas på halva vägen, och kompromissade istället till oss en snabbvisit i partylägenheten. Sagt och gjort. Vi lämnade av våra godsaker, mjölken och colan, i kylskåpet och gjorde ett besök i partypalatset. Folk satt och stod åt höger och vänster, och jag kände inte igen en kotte. Lyckligtvis var alla svenskar, absolut inte rasistiskt menat, men det gjorde i alla fall samtalen lite lättare att förstå. Sluddrande norskar till hör ikke mina favoriter så att säga. Otroligt nog stötte vi på Säfflefolk i lägenheten. Haha, ja ibland är världen väldigt liten.. Dock inte något för mig bekant ansikte, men mina sambos verkade mer kunniga.

Efter en liten stunds mingel, tittade jag och Angelica på varandra och konstaterade att vi inte hade mer där att göra. Så vi traskade de två metrarna "hemmåt". Båda intog soffpotatismode, jag i min onepiece och Angelica i sin sprillans nyinköpta dress. Så här tråkiga är det faktiskt lov till att vara, intalade vi i alla fall oss själva.
För att gottgöra denna kvällen så beslutade vi oss för att det på lördag blir fest i vår lägenhet. Lördag it is! Veckans höjd punkt. Fortsättning följer...

/Elin